Archive for mars, 2010

Snälla tyskar och Första världskriget

mars 3, 2010

Tyska författningsdomstolen har just förklarat att datalagringsdirektivet strider mot författningen, och det är sanneligen värt att hurra för. Som ytterliggare en påminnelse om att Tyskland inte bara är Tredje Riket, DDR och gräslig schlager kan ni annars spana in filmen Der rote Baron/ The Red Baron (2008) om det berömda flygaresset Manfred von Richthofen, spelad av Matthias Schweighöfer.

Skildringar av första världskriget växer ju knappast på träd, så bara det gör att filmen är sevärd. Intressant nog är det också en samproduktion mellan de två forna dödsfienderna, Storbritannien och Tyskland. Visserligen skådisarna engelska, men eftersom de är tvättäkta tyskar så får vi väl anta att deras accenter är lika autentiska som sauerkraut och Synth. Ralph Fiennes porträtterar den kanadensiske piloten Roy Brown som gjorde anspråk på att slutligen ha skjutit ner det tyska flygarässet (vilket visserligen är omdiskuterat).

Det tydligt att filmen är gjort i försoningens tecken och att man nästan tagit i ända från tårna med att betona att tyskarna under första världskriget minsann inte hade något med de senare nazisterna och andra världskriget att göra. För säkerhets skull har man till och med slängt in en fiktiv judisk pilot i Richthofens flottilj med en fet davidsstjärna målad på flygplansskrovet så att ingen ska riskera att missa poängen. Och visst framstår den tvålfagre baronen som nästan irriterande ädel och ridderlig ibland, inte så mycket för hans höviska manér (som förmodligen är trovärdigt) utan för de moderna 2000-talsvärderingar som hans roll tillskrivs i filmen. Der rote Baron är annars snyggt gjord och effekterna är imponerande, inte minst de dramatiska flygstriscenerna, men ibland ställer man sig undrande om den tidens bräckliga plan verkligen var kapabla till alla dessa snitsiga manövrar. Det spelar i och för sig ingen större roll, dramatiskt är det ändå så att det räcker trots att man vet ungefär hur det ska sluta.

Filmen börjar bra, riktigt bra, men tappar alltmer mot slutet (tänker inte gå in på hur) och svänger tyvärr från en lovande fyra till en mer medelmåttig trea. Trots det är den helt klart sevärd även om man likt mig inte är särskilt inläst på perioden, inget tviel om den saken.